Oj, det var länge sedan jag updaterade!
Jag kan ju berätta att sedan sist så har Smilla hunnit bli kasterad, och fyllt 6 månader!

Ni får ursäkta den usla bildkvaliten, men min kamera har verkligen blivit sämst!
Men det här är bilder från dagen innan hon blev 6 månader, för på 6 månaders dagen var vi till veterinären för kastrering!
Och idag 16.45 ska vi tillbaka för att ta bort stygnen!
Hon har fått börja sova med oss i sovrummet, kanske inte superbra, men det har faktiskt funkat långt över förväntan!
Kommer updatera bloggdesignen under dagen idag.. om det går som det är tänkt:D

Nu har hon rymt igen, klockan var väl strax innan halv fyra när Johan väcker mig och säger att Smilla inte finns i lägenheten.
Jag flyger upp ganska snabbt och vi letar febrilt genom lägenheten en gång till, inget spår av Smilla.
Johan säger att hon jamade och var helt galen innan det plötsligt blev tyst.
Så vi antar att hon hoppat/ramlat ut från fönstret för hon har redan gjort två flyktförsök sedan vi kom hem till robban idag.
Men jag trodde aldrig att hon skulle hoppa, det är ju högt som fan!
Det är ju minst 4,5-5 meter till marken.
Så vi häller lite torrfoder i en plastskål och går ut och lockar och ropar på henne.
Efter en stund springer Johan upp igen för att han inte tror att hon skulle hoppa, men jag säger att är hon nu på löpen så gör hon vad som helst för att komma ut.
Så jag fortsätter att gå runt på gården och locka och ropa.
Jag går ett varv runt garaget men det är alldeles tyst och det rör sig ingenstans!
Jag går ut på gården igen, skramlar lite och är knäpptyst, skramlar lite och är knäpptyst.
Tillslut tror jag mig höra en liten jamning, men från igår så var man lika övertygad om att det kunde vara en fiskmås, hon låter precis likadant!
Men jag fortsätter att skramla och vara tyst, och visst är det en jamning jag hör!?
Tillslut så ser jag min smitarkatt komma skuttandes så lycklig runt hörnet av garaget, för att gömma sig under husägarens bil.
Jag sätter mig ner och lockar på henne och pratar gulligt.. tillslut springer hon fram till burken med mat.
När jag sträcker fram handen rycker hon undan och jag hinner tänka: skit nu sticker hon igen!
Men jag hinner fånga henne och bara springer upp med henne till lägenheten!
Nu vet vi inte vad vi ska göra för att hon inte ska smita, när dom kommit på ngt så är dom ju ena jäklar på att göra det igen!
Nu förtäljer det ju dock inte historien ifall hon hoppade eller om hon föll från fönstret, men hon kan säkert göra det igen!

Nu stänger vi fönstrena och går och lägger oss.
godnatt smitarkatt

Jobbig kväll igår kväll.
Ringde till Johan kring halv elva, då var han i stugan. Frågade vad han gjorde och han säger att han letar efter Smilla.
Jag frågar om hon är borta, och han säger att dom inte sett henne på närmare en timme. Så jag byter om till oömma kläder och slänger mig i bilen och åker ner!
Vi går där och ropar och skramlar med mat, och lockar spanar i säkert en och en halv timma, ingen Smilla i sikt.
Helt förtvivlade går vi in och sätter oss för att se på TV, men lämnar dörren öppen ifall hon skulle vilja komma tillbaka. Ingen katt kommer, jag och Johan turas om att gå ut korta stunder och locka på henne, men ingen katt.
Så tills jag går ut en gång och ser en katt vid uterummet, jag är helt övertygad om att det är Smilla och ropar på Johan och börjar locka febrilt! Johan säger att det inte alls är Smilla utan en grannkatt som är jättelik henne.
Jag följer efter henne för att försöka få tag på henne, men helt plötsligt bara försvinner hon. Spårlöst.
Vi går in igen och Johan somnar på soffan och jag i nån oskön ställning i fåtöljen med benen och rumpan på en sittpuff. Fortfarande med dörren öppen ifall hon skulle vilja komma in.
Vi vaknar kring halv sju, sju av att Johans mamma kommer in i TV rummet med Smilla i famnen, jag har nog aldrig blivit så lättad i mitt liv! Och Johan har nog aldrig flygit upp så snabbt ur sängen nånsin!
Jag var helt övertygad om att hon var död eller hade stuckit från oss, och aldrig skulle komma tillbaka, eftersom hon alltid brukar komma när vi lockat på henne.
Till saken hör nu att vi tror att hon löper, och att det är därför hon stack!
Så hon har säkert varit och parat sig med nån jäkla bondkatt nånstans så vi ska få oönskade kattungar. Men det återstår att se!
Ringer veterinären idag och frågar hur snabbt man får kastrera/sterilisera henne, eller om hon kan ha mask!?

Men nu är hon iaf hemma i Robertsfors i säkert förvar! Och hon har utegångsförbud