Nu har hon rymt igen, klockan var väl strax innan halv fyra när Johan väcker mig och säger att Smilla inte finns i lägenheten.
Jag flyger upp ganska snabbt och vi letar febrilt genom lägenheten en gång till, inget spår av Smilla.
Johan säger att hon jamade och var helt galen innan det plötsligt blev tyst.
Så vi antar att hon hoppat/ramlat ut från fönstret för hon har redan gjort två flyktförsök sedan vi kom hem till robban idag.
Men jag trodde aldrig att hon skulle hoppa, det är ju högt som fan!
Det är ju minst 4,5-5 meter till marken.
Så vi häller lite torrfoder i en plastskål och går ut och lockar och ropar på henne.
Efter en stund springer Johan upp igen för att han inte tror att hon skulle hoppa, men jag säger att är hon nu på löpen så gör hon vad som helst för att komma ut.
Så jag fortsätter att gå runt på gården och locka och ropa.
Jag går ett varv runt garaget men det är alldeles tyst och det rör sig ingenstans!
Jag går ut på gården igen, skramlar lite och är knäpptyst, skramlar lite och är knäpptyst.
Tillslut tror jag mig höra en liten jamning, men från igår så var man lika övertygad om att det kunde vara en fiskmås, hon låter precis likadant!
Men jag fortsätter att skramla och vara tyst, och visst är det en jamning jag hör!?
Tillslut så ser jag min smitarkatt komma skuttandes så lycklig runt hörnet av garaget, för att gömma sig under husägarens bil.
Jag sätter mig ner och lockar på henne och pratar gulligt.. tillslut springer hon fram till burken med mat.
När jag sträcker fram handen rycker hon undan och jag hinner tänka: skit nu sticker hon igen!
Men jag hinner fånga henne och bara springer upp med henne till lägenheten!
Nu vet vi inte vad vi ska göra för att hon inte ska smita, när dom kommit på ngt så är dom ju ena jäklar på att göra det igen!
Nu förtäljer det ju dock inte historien ifall hon hoppade eller om hon föll från fönstret, men hon kan säkert göra det igen!

Nu stänger vi fönstrena och går och lägger oss.
godnatt smitarkatt